Australien Open, Titans Basketball och Red Wings

Något som är väldigt bra med den stora tidsskillnaden härborta i USA är att just nu så kan jag följa matcherna från downunder på bästa sändningstid, det vill säga 2130 på kvällen... sedan går dock kvällsmatcherna vid halv fyra tiden på morgonen här, men det är smällar man får ta.. när vi har morgonträning 630 är det väldigt lätt att motivera sig att hoppa upp ur sängen vid 430 snåret för att ladda upp med tennis i 1½ timme.. då är man klarvaken och redo för fysträning! Ett vinnande koncept helt enkelt!

Min stora idol, förebild och kärlek i livet, Rafael Nadal har hittills totalt krossat allt motstånd men inatt får han ta sig an Gilles Simon... lite små nerver på mig där... Simon har ju tidigare lyckats med skrällvinster och bland annat mot Rafa... Men efter att sett båda kombatanterna spela sina åttondelar... så är jag hyfsat lugn ändå... Rafa ser ohyggligt bra ut, det breaket han tog under hösten kan nog vara ett av de bästa besluten han tagit.. Även om säsongen började under förväntan med förlust mot Andy "Fågelskrämman" Murray och Gael "Fluffet" Monfils så har Rafa verkligen "stepped up" i AO och visat vart skåpet ska stå.... statistiken NOLL tappade set är ganska talande...

Gårdagens Miracle var helt klart att vårt basket lag här på skolan lyckades VINNA mot Chicago State med 68-67... Vi hade dock en ledning på 15 poäng i halvtid... och som jag sa vid middagen idag till mina lagkamrater... -"If you have a 15points lead, you should not be able to almost lose such a big lead" varpå Nick (spelare på herrtennislaget) svarar -"soph, no worries, they will find a way to do it!" KLOCKRENT SAGT enligt mig! =) haha, eller SKOTTRENT som vi säger här i Detroit.


Nu är det Red Wings - Colombus Blue Jackets på TVn och vi (Red Wings) leder med 1-0 tre minuter in i den andra perioden....
Dags för mig att hoppa in i duschen o sätta igång lite med plugg... Uppdatering fortsätter...

Comeback!

Ja, det blev en comeback här på gamla bloggen, sedan min nya på resedagboken fick virus!!! Vad händer liksom...eller snarare händer bara mig.... jag o min otur.. jag o kalle anka har samma gener...
Men jag har ju som de flesta vet även skrivit lite på en tennissida, så det går att få lite updates om livet som varit där med... sophie.downtheline.se är länken.. läs och njut!
Här borta på andra sidan atlanten har det inte hänt alltför mycket, det är samma vanliga vardagstrask som det var under hösten....eller... det är aldrig någon vardagstrask här! Det är så himla kul varje dag att det känns som om jag redan har varit här i en månad när jag varit här i knappt 2 veckor... men jag är bara glad att det är lite mera tvärtom än så länge, att ju roligare man har, desto mer verkar tiden stå stilla!
Men ja allt står inte stilla... Nu har jag bara 4 dagar kvar utav min ungdom kvar... eller snarare mina 4 sista dagar som tonåring... fy vad läskigt.. nu är jag gammal och yngre kommer jag inte att bli! Varför längtade man så oerhört mycket till att bli äldre när man var liten??
Det som jag kommer att önska mig när jag blåser ut ljusen på min tårta på måndag är att Peter Pan kommer och kidnappar mig och gör mig till barn o liten igen för evigt! :D ( jag vet att man inte ska berätta vad man önskar sig vid ljus-utblåsningen, sicket ord, haha aja, men eftersom jag vet sannolikheten för detta är lika med noll.... så tänkte jag att jag kunde lika gärna dela med mig av min önskan!!) haha


Inget mera nytt från Detroit fronten! Over and Out från Soffan!
Bästa vänner, nu, idag & för alltid!
Anna, Sophie, Jenny